Fick mig en lite kall dusch idag, inte för att det kanske var så oväntat, men ändå. Hoppet är ju det sista som lämnar en brukar man ju säga och det är väl lite så jag lever också, men snart är min oftast så positiva inställning som bortblåst. För vem tusan orkar vara positiv hur länge som helst? Visserligen brukar saker lösa sig förr eller senare, men ja börjar vara lite för gammal för att ta dagen som den kommer, även om jag faktiskt fortfarande känner mig ung! haha. Tur är ju att jag har väldens bästa sambo!
Efter lite gnäll och ventilering så här mer eller mindre offentligt, om än kryptisk sådan,....ska jag försöka ta tag i målningen.
Snart börjar ju Bonde söker fru, ett av mina onsdags måsten!
2 kommentarer:
Du är en av de mest positiva människor jag mött och jag blir så positiv av att vara med dig. Din positiva inställning smittar av sig och man blir så glad av det. Man skulle kunna säga att du gör folk till bättre människor.
Hoppas det löser sig vad det nu än var som hände.
(och du kan aldrig sluta vara positiv för det är sån du är på riktigt)
Kram!
Tack Alex...och genast kände jag mig lite gladare! :-) Å du har nog rätt, det löser sig. Kram
Skicka en kommentar