För snart en månad sedan fick jag ett brev från transportstyrelsen, det var dags att förnya mitt körkort! Idag har jag äntligen fixat allt och nu ska det bara läggas på lådan, så jag får mig ett nytt. Men nog känns det allt lite konstigt att det redan gått tio år sedan jag fick den rosa lappen som är mig ack så kär. Jag menar vad tusan skull man göra utan körkort? Inte skulle jag då kunna jobba på TV-stationen och inte bo på landet.
Jag hade aldrig några funderingar på att ta körkortet och jag va fast besluten att fixa det så fort som möjligt efter att jag fyllt 18. Ni som har vuxit upp på landet fattar varför. Trots att det gått tio år så känner jag mig inte särskilt mycket äldre än när jag satt i körskolans bil utanför vägverket, nervös och grymt besviken på den där missen i säkerhetskontrollen innan uppkörningen. Minuterna innan jag fick papperslappen med en signatur i handen var jag helt säker på att jag skulle tvingas göra om en annars perfekt uppkörning pågrund av att jag missade att kolla mönsterdjupet på ett bakdäck. Men lyckan var jag total när jag fick vet att jag var godkänd. Ingen visste att jag skulle köra upp förutom dåvarande pojkvännen. Jag ringde mamma och pappa, pojkvännen erbjöd mig att låna hans bil och givetvis ville jag ju det. For iväg och körde fram och tillbaka i stan alldeles själv och kände mig väldigt vuxen.
Idag är det inte riktigt samma känsla när jag sitter bakom ratten och är ensam i bilen. Jag funderar inte så mycket på om jag ska hålla ratten med kvart-i-två eller kvart-över-tre fattning. Nu kör jag mer eller mindre på rutin, har koll på var växelspaken sitter och hittar både gas och broms utan några större problem. Och idag sitter inte längre min pappa på passagerar sidan i bilen med en hand på handbromsen när han åker med mig. Jag kanske är vuxen ändå?
1 kommentar:
jag fick byta mitt där just innan jul...man tror inte det gått så länge =) men kul att få byta ut bilden från det man va 18 =)
kram Fia
Skicka en kommentar